torsdag 30 augusti 2012

Lycklig av ägg!

Det är så underbart att ha höns! Jag kan inte säga det nog många gånger men alla som har möjligheten borde verkligen skaffa höns.

Vi har alltid ätit mycket ägg i familjen. Barnen äter gärna både stekta och kokta ägg och vill man att de ska äta ordentligt med frukost ör det bara att koka eller steka ägg. De äter två var med smörgås till och det står man sig ganska länge på, till skillnad från en tallrik fil eller youghurt och ett glas o'boy... Sen äter vi pannkakor ibland och bakar en hel del så det är alldeles underbart att nu vara i princip självförsörjande på ägg. 

Det händer att vi får köpa till ägg ibland, framförallt på hösten när de värper lite mindre. Våra brukar värpa som minst i oktober-november för att sedan sätta igång igen precis efter jul. Man trodde ju annars att det skulle vara stiltje i produktionen i jan-feb när det är som mörkast och att det skulle sätta igång igen i mars-april när ljuset återvänder, men så funkar i alla fall inte våra hönor. Och nu har vi haft dem i tre-fyra år.

Från början var det makens idé med höns och jag måste erkänna att jag inte alls var tänd på idén. Vi har haft hönseri här i byn tidigare och det vet man ju hur det luktar. En stark doft av amoniak och hönsgödsel som sprids på gärdena är den absolut värsta gödselstanken. 

Men eftersom vi hade ett gammalt hönshus och kunde få överta en gammal mosters reden så bestämde vi oss ändå för att prova. Med viss skepsis från mitt håll. Vi fick en tupp och några gamla värphönor från ett par kompisar. Hönorna kom från början från hönseriet och var vanliga vita, lite tråkiga. Men trevliga! Det är så rogivande att se de gå runt och picka i trädgården. Fast ibland är de lite väl närgångna och har till och med varit ganska långt inne i huset vid ett par tillfällen. Men de är så mysiga. Äter ur handen och följer efter när man går över gårdsplanen (säkert bara för att de är hungriga men jag inbillar mig att det är för att de gillar mig!) och skrockar så där hemtrevligt som bara hönor kan. 

Och det är inte alls så mycket jobb med dem. Man mockar ibland. Strör ut nytt strö då och då, ovanpå det gamla om man är lite lat, men det funkar... Ny halm i redana emellanåt och så fylla på mat och vatten varannan-vartredje dag. Våra får vara i utegården på förmiddagarna för att hinna värpa (annars värper de på alla möjliga ställen där vi aldrig hittar äggen) och sen är de helt frigående på eftermiddagarna. Och gödslar hela vår trädgård och dricker vatten ur regntunnorna och pickar i sig gräs och ogräs där de kommer åt.

Efter hand har vi utökat vår flock. Köpt kycklingar vid ett par tillfällen av lite olika raser. Och bytt ut tuppen mot en yngre. Just nu har vi en mörkgrå Marantupp som heter Gunnar och en brun fluffig Dvärgcochintupp som heter Lilla Loppan. Kycklingarna brukar få namn men de vita hönorna är namnlösa. Vi har nu fem vanliga vita och två svartvita Bramahönor. Så köpte vi sju kycklingar i år och nu har de första börjat värpa för ett par veckor sedan. Och det verkar som om vi hade tur i år: jag tror att sex av sju är hönor, men det är inte helt säkert än. 3 har i alla fall börjat värpa. Och både hönsflocken och äggskörden är så vacker nu: många olika nyanser på både hönor och ägg. Fantastisk rikedom!



































fredag 24 augusti 2012

Vita Chokladhavrekakor

Tidigare i våras hittade jag ett recept i tidningen "Hembakat" som jag bara kände att jag måste prova - för jag var säker på att det skulle bli en favorit. Och det blev det. Det är fantastiskt goda kakor. Tycker både barn och vuxna. Till fest gör man dem doppade i vit choklad och till "vardags" kan man äta dem utan. Funkar att frysa både med och utan choklad. Om det nu blir några över att frysa...

De är ganska enkla att göra, men det går åt dubbelt så mycket vit choklad som det står i receptet, 200 g i smeten och ca 200 g att doppa i. Dessutom är det lite svårt och bökigt att doppa i vit choklad då den blir ganska trög. Jag värmer på den ett par gånger men man får vara försiktig för har man för varmt eller för hög effekt blir den lätt grynig och hård och då är det kört. Man kan prova att bre ut chokladen med slickepott eller sked på halva kakan i stället för att doppa. Dessutom kan man nöja sig med att doppa halva framsidan, på baksidan blir det bara kladdigt ändå. Och skrapa av överflödet lite runt kanten, annars går det åt ännu mer choklad - fast då blir de ju i och för sig ännu godare!

Trots att det alltså är lite bökigt med de här kakorna så är de väl värda alltihop och de är numera vår stående kalaskaka här hemma. Tillsammans med klassiska sirapskakor/kolasnittar. De återkommer vi också alltid till.









tisdag 21 augusti 2012

Födelsedag

Här firar vi inte bara i dagarna tre - utan i dagarna sex! Flaggan hissades i söndags när vi hade släktkalas här hemma hos oss för ett antal personer: svågern hade namnsdag (Magnus), pappa fyllde igår, idag fyller jag och min lillasyster, imorgon fyller min mellandotter och på torsdag har hon namnsdag (Signe) och på fredag har hon barnkalas. Så praktiskt att inte behöva ta ner flaggan emellan och man verkligen har något att fira varje dag! Grannarna tror säkert att vi glömt den - men det har vi inte. Den här gången...

En liten tårta bjuder jag på, för att ge er lite födelsedagsstämning.























fredag 17 augusti 2012

Min älskade katt Tiger

Jag har inte haft nån större lust att uppdatera bloggen under sommaren. Jag har undrat lite varför, men det har fått sin förklaring nu.

I början av sommaren blev min/vår 13-åriga katt sjuk. Han magrade jättefort och först trodde vi väl bara att han helt enkelt blivit gammal. Men sen visade det sig att han hade alla symtom man kan ha på nedsatt njurfunktion. När vi åkte in var det redan så pass långt gånget att det inte skulle gå att rädda honom. Men vi försökte i alla fall ge honom en så bra sista tid som möjligt, med hjälp av bl a specialfoder som inte skulle fresta på hans njurar så mycket.

Han var en väldigt livlig och social katt som var med oss överallt. Var vi ute så var han i närheten, eller alldeles mitt i det man höll på med, t ex om man skulle rensa eller plantera. Han tyckte inte så mycket om att sitta/ligga i knät, utom på mornarna när jag satt på toaletten, då kom han alltid och skulle upp i knät och ville aldrig gå därifrån. Annars var han väldigt kelig och ville gärna bli klappad och att hålla honom i famnen och kela var inga problem. Ligga nära i soffan gjorde han också gärna, men inte just i knät. När han ville bli insläppt satte han sig på en låda utanför vardagsrumsfönstret för att nå upp och "knacka på". Han skrapade med tassen på rutan tills nån gick och släppte in honom genom altandörren. Nu kommer aldrig någon knacka på där igen... Eller så satte han sig på fönsterbrädan utanför mitt kontor och ville bli insläppt. Det är där han är på besök på bilderna.

Som mest vägde han runt 6 kilo, en stor och ståtlig katt. Antagligen var hans pappa en Norsk Skogskatt men det vet vi inte säkert. Han är ju nästan lite "brunmaskad" i ansiktet så det kan vara Burma eller nåt liknande också. Mamman var i alla fall en liten, randig bondkatt. Så det var ett rent lyckokast att det skulle bli nåt så vackert av den lilla tufsiga grårandiga kattungen som vi fick hem i början av sommaren 1999.

Hans sista tre veckor är något som vi helst vill glömma snabbt. Ingenting av vår gamla kisse fanns kvar. Han vägde kanske 2,5 kilo på slutet och ville inte någonting. Sista dygnen bodde han under täcket i sonens säng och den platsen ville han inte lämna alls.

Vi sörjer och saknar honom oerhört. Men på nåt vis känns det ändå bra att det är över. Det var ju liksom inte vår katt som fanns hos oss på slutet i alla fall. Och vår andra katt har vi ändå kvar att "trösta" oss med, även om en aldrig kan ersätta en annan. De är ju personligheter och individer i allra högsta grad.

Nu vet ni alla fall varför det varit så tyst på bloggen. Sommaren blev liksom inte alls vad vi tänkt oss. Inga resor och aktiviteter gick att genomföra och ingen energi fanns att uppbringa. Jag hoppas det vänder nu!



Tiger
* 1 april 1999
† 15 augusti 2012



fredag 10 augusti 2012

Mobilbloggning

 
Här är mitt första riktiga försök att blogga via mobilen. Vi får väl se om det fungerar till belåtenhet både för mig och för er.

Just nu har jag och barnen fredagsmys framför OS. Jag bjuder på en av vårens blombuketter för att kunna testa om bildfunktionen funkar som den ska också.

onsdag 8 augusti 2012

OS-feber

I vår familj tittas det ganska mycket på OS. EN del av charmen med OS är att man får lite koll på sporter som man innan knappt hade en aning om att de fanns. Fälttävlan, gymnastik, brottning, kanot och annat har svischat förbi i rutan. Men friidrotten är nog mest spännande.

Igår kväll satt vi som vanligt och kollade och barnen, 7-åringen och 10-åringen, gick iväg efter en stund för att städa undan allt "plus-plus" från golvet i sonens rum. Det tog tid. Sen kom de ner igen och då förstod vi varför det tagit tid. Och då hade de inte ens städat...

Här är resultatet:





























Det går att pyssla och vara kreativ i vilket material som helst!




tisdag 7 augusti 2012

Mobilfodral

Jag har skaffat mig ett mobilfodral i senilsnodd! Sådär så man kan hänga den om halsen som man kan göra med sina läsglasögon om man brukar ha en tendens att tappa bort dem.

Nu är inte mitt problem att jag brukar tappa bort min mobil, men jag har kjol ganska ofta och de har inte alltid fickor. Och att stoppa mobilen i bh:n som jag sett en del göra känns inte helt bekvämt. Kanske för att jag har en byst som fyller ut bh:n eller helt enkelt för att det känns skumt att fiska ner handen i urringningen när det ringer och man är bland folk? Jag vet inte. Men jag har saknat nånstans att göra av mobilen.

Och jag hade en del fina tyger liggande som jag ville göra nåt med. Och ett fint väskmönster hos "Tilda" (Panduro) som jag ville prova. Så då gjorde jag en kombination och modifierade mönstret så att det skulle passa min mobil i stället för att bli en handväska. Det tog inte mer än en knapp timme så det är nåt jag kan tänka mig att göra igen, i nån annan variant.

Jag tycker det är så fint med volanger! Och inte var det svårt heller så det ska det absolut bli mer av framöver. Man kan ju ha dem på kuddar, kläder, gardiner, grytlappar, dukar, handdukar... Allt blir bättre med en volang - nästan...







onsdag 1 augusti 2012

Fyndresan

Tidigare i år var vi hos min mans gamla moster som skulle flytta till en mindre lägenhet. Hon är barnlös och tillsammans med en del andra släktingar var vi där för att hjälpa till att röja och flytta.

Hon har bott i sitt föräldrahem, en lägenhet på övervåningen till ett gammalt missionshus. En underbar gammal dam med sinne för det gamla och personliga. Hela hennes hem är fyllt av gamla saker och möbler med själ och patina. Som ett museeum fast i högsta grad bebott.

Nu skulle flytten gå till en mindre än hälften så stor lägenhet och då får man ju av förklarliga skäl inte med sig allt. Så en del möbler och saker kunde vi få ta hand om och en del gick till andra håll i släkten men det mesta följde med moster själv.

Så i förra veckan var vi äntligen nere och hämtade vårt lass, som har härbärgerats i en lada hos en annan släkting en tid.

Det var som julafton när vi kom hem!

Det bästa är det underbara skåpet som är vårt nya porslinsskåp. Det är så vackert! Målat i en ljust grå färg och med en härligt blå insida i en lite dämpad nyans.

Med på släpet fanns också en skänk, en utdragssäng med vackra sniderier (liksom skänken tyvärr avlutad), en byrå och ett skrivbord med en gemensam spegeltopp. Dvs den hör ursprungligen till byrån men har stått på skrivbordet i många år. Och byrån kräver en hel del reparationer för att bli i användbart skick men sen ska den och spegeln antagligen få plats i vår svartvitblommiga hall. Två kistor fanns också med, en riktig amerikakoffert klädd med gamla tidningar och en mindre med underbar patina i en sliten gråblå färg. Och två stolar. Och säkert har jag glömt något. Men det är bara skåpet som fått komma in i huset än så länge, det övriga står i lagårn och väntar på inspiration, ett behov eller något annat.

Här följer en bild på en del av lasset och så ett par bilder på skåpet, på sin nya plats i vårt "finrum". Passar perfekt mot vår Linnétapet och våra gamla möbler. De andra tre väggarna i rummet är vitmålade. Det gjorde jag för ett par år sedan. Jag tycker mycket om tapeten, men att ha den på alla väggar blir lite hysteriskt, för det är svårt att hänga tavlor mot ett sånt mönster. Det blir lätt "lite mycket". Ska se om jag kan visa lite fler foton från rummet nån dag. Visar också lite bilder först av den stora kofferten med insidans tidningspapper, sen den lilla kistan med detaljer av handtag, gångjärn och lås, sen sängen med sitt vackra krön och slutligen en skymt av skrivbordet och spegeln.
Ni får ursäkta bildernas dåliga kvalité. Sakerna står i ett ganska mörkt utrymme så ljuset räckte inte riktigt till. Men jag tror att ni i alla fall kan bilda er en uppfattning om fyndens karaktär.






















































Lavendelsocker

För en tid sedan gjorde jag lavendelsocker. Jag gjorde lite på måfå, med färska lavendelblommor som jag blandade med strösocker. Sen hällde jag upp det i små glasburkar. Och nästan dag satt allt socker ihop i en enda klump. Jag fick hälla tillbaks det i en skål och sen har jag hackat och rört i sockret nästan varje dag för att få bort alla klumpar. Nu tror jag att det är torrt så igår hällde jag åter upp det i små burkar. Det är burkar som det varit tomatsås i och som kommer från "pizza-kit". Perfekt storlek, rymmer två dl vardera. Jag dekorerade med ett lila eller lavendelfärgat tyg, som jag äntligen fick användning för. Och så ett vackert blålila sammetsband som jag köpte bara för att det var upprullat på en trärulle... Och så några färska lavendelkvistar. Kanske borde det bli en etikett på burken också men man ser ju vad den innehåller.

Just nu står burkarna och pryder min hylla i köket, men snart ska det bakas lavendelskorpor. Den ena burken kan få bli en gåbortpresent med receptet på lavendelskorpor skrivet på en vacker lapp. Kanske tillsammans med en påse färdiga skorpor? Vi får väl se!